Värmlandslänkar
| Värmland synes i början av historisk tid ha haft
förbindelser med Norge, och dess befolkning tog ännu på 1200-talet
del i de norska inbördesstriderna. Denna Värmlands inriktning torde
stå i samband med den goda förbindelse som den s.k. Edsvägen mellan
Värmland och Glommadalen utgjorde med sjöfartsled uppför Byälven och
genom sjöarna Glavsfjorden och Ränken. I samband med
Vänerlandskapens efter hand under medeltiden ökade förbindelser med
Öst- sverige har även Värmland knutits fastare till det svenska
riket. Landskapet var ett av Sveriges glesast befolkade områden
under medeltiden; det omfattade på 1300-talet 9 härader och var
admini- strativt indelat i 2 sysslor, Öster- och Västersysslan.
Värmlands befolkning synes huvudsakligen ha levat av boskapsskötsel,
där smör och oxar spelade en viktig roll i dess skatt under
medeltiden och 1500-talet. Värmland höll under marsken Erik
Kettilssons ledning fast vid Magnus Eriksson och Håkon under hela
senare 1300-talet. År 1437 ägde en bonde- resning rum i Jösse härad
med omnejd som riktade |
|
sig mot rådet och Karl Knutsson
(Bonde). Värmland användes under senare medeltiden ofta som de
svenska drottningarnas livgeding, och hörde under senare 1500-talet
till hertig Karls hertigdöme och blev 1639 eget län. Det hörde från
äldsta tid under Skara stift, efter 1580 under Mariestads super-
intendenti och efter 1647 under Karlstads stift. 1580 började den
finska invandring som befolkade en stor del av Värmlands ödebygder.
Vid denna tid fick Värmlands järngruvor, som var kända från medel-
tiden, ett starkt uppsving och räknades redan på 1600-talet som
synnerligen värdefulla. Av städerna tillkom Karlstad 1584, Filipstad
1611 och Kristinehamn 1642. Det värmländska bergsbruket kulminerade
i betydelse mot slutet av 1700-talet. Under kontinentalsystemets tid
tog trähandeln på Göteborg fart tack vare gynnsam avsättning i
England. Skogsbruk, träförädling och pappers- fabrikation fick under
1900-talet en alltmer central roll i Värmlands näringsliv.
Wikipedia |
|
|
|